madkullensislandshastar

Alla inlägg under december 2010

Av paula Johnsson - 31 december 2010 18:59

Jag önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år och varmt välkomna  till Madkullen 2011!!

  

Ser fram emot ett nytt tävlingsår tillsammans med Magni, min familj, mina vänner och kunder, Kram till er/MadkullaPaula!

  

Av paula Johnsson - 31 december 2010 08:55

Ja, det händer ju alltid en del på Madkullen som ni vet....

Vi har bytt ut våran stora madkullabil mot en gammal hedlig volvo, som funkar så bra såååå....

Åker ju sällan alla nu längre och Chryslern blev för dyr i drift, men i vilket fall som helst, i Onsdags är jag inne och hälsar på en kompis i Göteborg,kära nån, bönnerna in till stan!

De var hur kul som helst, Josefine och lilla My var med, det är ju inte ofta man sitter och pratar smink och mode, utan det är ju mest mockning och hästsnack, men ombyte förnöjer.


Jo, allt löpte på och vi stanna där till sena eftermiddagen, sen bär det av hem, jag stannar till uppe vid vår lantahendel där vi brukar få hämta frukt till våra grisar Stina och bacon.

Backar till och är fullt upptagen med att kolla in Lars-Görans (han som äger butiken) bil,och backar raaakt in i en container!!

Håpp, tänker ni, HUR kan man inte se en container!!??

Nej, som sakt, jag kollade in hans bil och tyckte jag slängde blicken över axeln osv...

Ja, ja, vi lastar in frukt.

Puh! Det tog nog i kofångarn, vi klara oss säger jag till dotera!

Kraaaas säger de.

Hela j-a rutan brakar in!!!!

Hepp! Nu har vi ingen bakruta!

Detta är inte förts agången jag backar på något tyckte Henrik!

Förra året backa jag rakt in i Lísetts killes bil efter jag kom hem från en kurs!

OJ!

Jag kanske skall gå ut och kolla innan jag backar nästa gång?!

 Men allvarligt,när skall detta sluta?


Två pumpar har gått sönder, just nu smälter vi snö till vatten, rörmokarn har fått vara här alajour två gånger, en spis, en traktor, en fyrhjuling och en diskmaskin och nu en bil som har sakt upp sig?!

Måtte 2011 bli ett bättre år?!  


I Torsdags hade vi en trevlig långtur med trevliga gäster.

  





Vindur.

  

Katla och Blesi.

  

Skotta o Solfaxi.

   

Raudur me ryttare.

  

Ràk och ryttare.

    

Och dagens hjälpreda Louise.

  

 Ja, nu är det årets sista dag och som sakt måtte 2011 bli ett fantastiskt år!

Va försiktiga nu gott folk med smällare och allt vad som för nyår med sig, tänk på djuren!

Tur att vi bor som vi gör, Hilda är verkligen livrädd för smällare!!

Idag ser ut att bli en jättefin dag och glöm inte hålla utskik på hemsidabn eftr turer med lediga platser, det är jätevackart ute i skogarna må ni tro!

GOTT NYTT ÅR/MADKULLAFAMILJEN!

  

(Kortet taget i morse vi fodring och vattning) 

Av paula Johnsson - 27 december 2010 18:59

Idag skulle det ju beges ut på tur i 17 uppfriskande minusgrader.

Orvar vill gärna med oss ut, han tycker om Sofaxis varma goa rumpa...

  

Ja, på tal om värme... Herregud!!

Henrik skulle ut och elda upp alla de nedskräpande julklappspapprerna och vi har ju en eldtunna till allt brännbart och glad i hågen och med tändstickor i näven så tänder han ju på...

Ser inte riktigt ner för det har lagt sig ett litet lager av kol uppepå, okey, eldar på och står och värmer sig lite lätt och tittar ¨på den vackra elden...

Helt plötsligt rasar överskicktet ner och upp for en ja, först undrar man ju vad, far som en guttaperka över hela Madkullen och det ryker om han...

Orvar!!!

Herregud, nu har stackarn inga morrhår, de växer väl ut till midsommar om vi har tur, brännskadad på kropp och tass, Stackars Orvar!! 

Va ska man ner där och göra??!!

  

Idag när jag skulle ut och elda, jag ruska om i hela tunnan och stod och sa Ksksks och locka på katter, men Puh! Ingen katt där, fritt fram för att elda.

Ja, inte en lugn stund här på Madakullen inte!


Idag var det en tur med 9 glada friska tjejer.

Turen avlöpte på bra och det var både tölt och galopp för de flesta,en av flickorna blev lite kall om fingrarna dock så Anna som var dagens hjälpreda hjälpte mig att leda hem henne + några andra som hakade på och allt blev så bra så.

Snart hade flickan fått upp värmen igen och det mesta utav turen var hon allt med på.

  


  

Och här kommer resten av gruppen minuterna efter...

   

Vindur.

  

Thruma och Blesi. 

  

Raudur.

   

Katterna var ju mycket utav hela grejen naturligtvis och familjerna pratade varmt om att komma på miniläger över sommaren, varmt välkomna igen!!


  


Idag på eftermiddagen fick Magni komma in till lite polare igen, vi skodde av han idag och faktum är att han skall stå över Januari och en bit in i Februari för att sättas igång sen till tränings och tävlingsesongen i Februari Mars.

Här hälsar han för första gången på Solfaxi.

    

  

Vistt e de vackra nú i sin raggsockepäls?!

Magni är verkligen kolsvart nu i år när han inte är klippt.

  

He he... kom och ta mig om ni kan?!

Säger Raudur.


 


Kommer!!


  

Stickan hann före för att hälsa på Raudur.


  


Men sen rör vi om lite i grytan igen.

Tjena Stickan!

   


Jag tar en egen lov nu killar....


      



     


        

Hej Gjafar!

Men Gjafar är mycket låg i rang så vistelsen med Magni blev kort, väljer man bara ut jämnställda så kan hingstar mycket väl gå med sällskap och bör så göra, men Gjafars träff med Magni blev kortvarig.

  

Det är så vackert ute att man bara baxnar!

Snön yr lite ute och gör att allt bara glittrar, det har vart en fantastisk dag, men ja, lite kylig.

  

Tack för idag säger jag och Magni, Kram Kram


  

  

Av paula Johnsson - 26 december 2010 13:19

Hästarna är så vackra nu med sina tjocka pälsar och rimfrosten i skägget.

 

  

  

  Det är så strålande vackert ute med lite snö i solen...

  


   

   

I morgon väntas en tur med 9 gäster i rimfrosten, Välkomna!/MadkullaPaula     

Av paula Johnsson - 24 december 2010 10:22

God Jul till er alla från oss alla!!!

 

Här har vi Stina och Bacon med två tomtenissar ätandes juegröt som önskar oss God Jul!

  

Gott med julegröt!

Dock kommer varken Stina eller Bacon pryda våra julebord tack och lov, de lever livets glada dagar med mycket julerester.

Har ni kollat in årets julkalender? 

Jag har följt den troget, tyckte den va asbra!

Lila Stina kunde ju lika gärna spelat Pyret!?


Nej, nu är det ljus i vårt hus....

   

Och alla djuren får lite extra julemat...

  

Förväntansfulla barn....

   


Äntligen julaftonsmorgon...

   

Josefine och Ludvig fick b.l.a en ny datorskärm, de har haft en typ sån från 1800-talet ni vet med jättetjock baksida, nu äntligen var det  deras tur att få en plattis.

Filip gladde sig åt högtalare till datorn och Oscar åt kläder, jag fick mycket egentillverkat utav barnen, Mmmm så fint och ny mössa o halsduk utav Henrik, Henrik nya jobbarbyxor.

I kväll får vi se om tomten hittar oss igen?


My, hon är rolig hon, hon fick en ny liten "docka"

Hon har haft  en enda sen hon var liten en liten mus (egentligen en kattleksak) som går att dra upp, och den har hon ju lyckats dra upp själv och sen lustigt jagat runt den studsande musen på golvet...

Den andvändes ju givetvis flitigt och hon har bara älskat den, men som med allt som blir slitet, så till slut såg den ju sina sista dar..

Synd...

MEN!!! Mitt i julhandeln, hitta jag en, Oh va glad jag blev, så inslagen och fin fick My sin julklapp idag och glädjen var stor!!!

  

O HIlda .fick ju självklart ett stort ben.

  

 Nu vankas en lång dag med mycket julemat och lite glögg   o sällskap i goda släktingars lag.

Må ni få en riktigt god jul allesammans!

Kram/Madkullafamiljen!

  

Av paula Johnsson - 21 december 2010 15:23

Jag har meddvetet väntat lite med att flytta ihop fölen med flocken, dels utav olika foderstater  skull och dels för att det har underlättat att sära fölen från Mammorna när de varit själva, men nu var det dags...

Flockuppfödda islandshästar är ett måste, ansèr jag för att de ska  få den fina respekten och förtroeèndet med sig sedan i den kommande hanteringen och inridningen.

Uppståndelsen var rätt så liten, men glada blev alla, dels finns det nu mera att göra på nu  dagarna, leka med alla,och på så sätt hålla värmen, jag menar det var 23 minusgrader här tidigt i morse, hej och hå!!

Och dels så skall alla nu under julledigheten få stå på fri tillgång med mat nattetid och en viss del på dygnet.

 Här har vi Hersir´och Halleggur.

  

De är sååå fantastiskt och se fölens tuggande, med vidöppna munnar , och så säger de febrilt, okey, jag är underkastad dig, jag lovar att inte ta för mig och vips så är de accepterade i flocken.

Tänk att de bara är meddfött, så fint!!

 

O allt sker under övervakande av mammorna... 

  

Gaupnir kikar över mammas snöbelagda men trygga rygg...

   

Hej Gjafar.

   

Hej Blesi, jag tuggar och tuggar, ser du?!

  

Ja, de är okey, du är allraigtht vännen...

  

Sofaxi var glad och bralla runt en hel del gammelgubben.

,     

   

Muska.

    

Blesi och Gjafar tog de hela med ro..

  

Och Ràk

   

Medans vissa sprallar runt...

  


   

Wilma.

   


   


Gaupnir.


     


Hersir.

    

Hästtåg...

   


  

  

Men visst längtar man efter lite värme nu....?!

Kram Kram, här har vi Hersir som liten pojkspoling på vårkanten...

      

Av paula Johnsson - 20 december 2010 08:58

Ja, sankta lucia har ju vart och vi med den, den var rätt stillsam och barnen började väl lussa några dagar senare...

  

Tror dom blir clowner som vuxna...

Hästarna lever upp till sitt namn i 16 vintriga minusgrader och trivs rätt så gott i vintervilan...

Islands... hästar

  


  


   


Vi hade en trevlig tur här i Fredags med glada tjejer från Strömma jordbruksgymnasium...   

Vi var rejält påpäsade, men en utav tjejerna hade nog lite för lite kläder, Henrik fick faktiskt hämta henne med bilen , så Gjafar fick väl gå lös efter fikan tyckte vi...

Men men mitt i älgstråket, stötte¨på lite älgar, bestämde sig Gjafar för att stanna och äta och vila sig istället, så ryttarinnan på Blesi fick byta, Blesi kan man ju alltid lita på, han går snällt i ledet, blir t.o.m sur om någon går om, gå på ledet hörni säger han...

Han e go han, tog jättefina bilder med mobilen, men är ju inte så teknisk så jag vet inte hur man laddar ner de på datarn... nån som vet?!

  

Ja, det  var en händelserik och rolig tur, välkomna tillbaka tjejer!

 Här har vi Blesi, här med ryttare på ryggen..

  

Katla.

  

Vindur och Gjafar.

   

Och på Lördagen var det 8 andra glada flickor här för en liten korttur...

  


     


    


  

Louise hjälpte mig också, det är underbara ridturer nu på nylagd snö i full galopp och tölt, mysigt!

  

Ha de gott och stressa inte för mycket i juletider/Kram MadkullaPaula  

Av paula Johnsson - 15 december 2010 10:29

Ja, ibland grubblar man över hur livet skulle se ut om det inte var fyllt av hästar och djur.

Helt otänkbart för mig!

Mina föräldrar var aldrig direkt hästintreserade utan jag vet inte riktigt var mitt intresse dök upp från, men ända sen jag var i blöjåldern red jag på allt som gick att rida på, katter, dammsugare, käpphästar ja även brorsorna och kompisar fick ju agera häst!


Ridskola lekte vi jämt!

Vi hade hästkort och där fick man välja häst till ridskolan och  på baksidan stod det om hästens temprament, lynne  och gångarter.

Jag bodde ju i stort sett på ridskolan och hjälpte till med allt som fanns att göra och gamla 

"Tant Anna"  stod i fönstert och tittade på mig, det reds ju både uppe på hästen, vid sidan och under i stort sett, mestadels utan sadel....

Läxorna gjordes ute i hagen på hästryggen.


Min mamma var alltid orolig för mig och tyckte väl mest att hästarna var farliga.

Men på kvällskvisten kom jag ju alltid hem med ett leénde på läpparna och skit under naglarna, och mamma började förstå att det här var något som skulle bestå..


Ridskolorna  byttes såsmåningom av av sköthästar och Mamma klart oroade sig ju ändå mer när hästarna var 1 o 80 höga och jag var väl inte mer än tre äpplen hög.

Jag hyrde araber med nerverna på utsidan, Lipizanare och galna otrafikerade hästar.

En gång var vi med i en bilolycka där min häst vände sig om och fullkomligen sparka in hela bildörren på en bil, hon gilla inte bilar!

Dagen efter stod det i tidningen "Ryttarinna förlorade herraväldet över hästen"

...det är inte så att trafikanter förlorar förståndet gentemot fordon, avstånd och levande djur?!


Min mamma suckade och bet i hop.


Nej, livet tillsammans med hästar fortsatte, det var en del fjordingar, nordsvenskar och shettisar, kallblod, lite mera humana i sitt lynne precis som islandshästarna.

Men turerna gick åter till varmblodssidan för ett tag och ett tu tre ägde jag ett fullblod.

Han var hur trevlig som helst och jag lärde mig mycket på den svarta springaren, vi red mycket dressyr och hoppning och som sakt man var ju totalt orädd.

Vi hade många goa år i hop och under denna tid började även att hus och hem vara en del av min vardag, det var väl sådär  för drygt 20år sedan .




Jag började ju upptäcka att jag kunde inte rida varje dag och varje gång han stått i två dar så var det som att rida in han på nytt, ridningen började vara ett hinder på nåt sett.

I denna veva kom jag också i kontakt med islandshästar och på den vägen är det.

Islandshästar KUNDE stå i två dagar utan att ha fnatt och behöva ridas in på nytt.

+ att dom var oerhört trevliga, väluppfostrade och trevliga.


Jag ville snabbt fördjupa mig i denna vackra ras och började min utbildning på lite olika ställen runt om  i landet.


Jag sålde mitt fullblod och köpte en islandshäst.


Blåögd som jag var  litade jag  helt och hållet på säljaren .



Men det visade sig att  denna häst  var HELT galen, det första som hände hemma i stallet var att hon "remmade" mig fullständigt.(Sprang över mig)

Hade noll respekt för människan och med en ålder på 16 år var det nog inget vi skulle rått på.


Medans mamma satt hemma och började få gråa hår, drog advokatapparaten

igång och efter mycket om och men fick jag lämnat tillbaka en helt oridbar häst.


Islandshästar kan ha enormt mycket vilja om de inte föds upp och hanteras på rätt sätt och det fick jag dyrt befara genom denna historia.


Men därefter hittade jag min älskade Hraftinna, som betytt såååå mycket för mig!
Hon fick utstå många misstag  utav mig men var en underbart klok och helt fantastisk läromästare.

  

I och med henne kände jag.... var har islandshästarna varit i hela mitt liv?

Inte nog med att man har en otroligt sammarbetsvillig (om rätt uppfödd) kamrat utan du har fyra eller fem gångarter att arbeta med, dressyr, form, bärighet tempo allt som alla andra hästar kan ge oss ,men ändå  så mycket mer.


Vi flyttade till gården och Hraftinna var  självklart med och jag var fast besluten att lära andra människor rida islandshäst och dela med mig av denna fantastiska hästras.


Hraftinna lämnade oss tyvärr för ett antal år sedan, somnade in mitt i sin flock där hon varit ledarstot i många år , med gräs i munnen avvek hon för att lägga sig på sin kulle.

Det smärtade mig hårt att hon inte var med oss längre och än idag lever hennes minne kvar för mig som den klokaste häst jag någonsin ägt.


2002 startade Madkullens islandshästar och det är ett äventyr varje dag att få lov att dela detta  med barn ungdomar och vuxna och självklart med hästarna, att få  se i barnens ögon, hur de lyser när de lär sig att manövrera en stor stark häst, när de faktiskt förstår att ...Jag själv styrde hästen!

Se glädjen lysa om alla som kommer och rider sin första tur på en islandshäst och känner på gåvan med deras underbara tölt,att få dela av mig av Berghems fantastiska ridvägar och natur.

Det är ett privilegum att få uppleva detta tillsammans med er alla.


  

Men vägen hit har ju inte alltid varit glasklar och Mamma lilla suckar väl många gånger fortfarande.


Min första tävlingshäst jag köpte som jag hade en underbar start med, vi vann tävlingar och jag red stoeet utan både träns och sadel och vi var som ler och långhalm, vi hade en underbar relation.


En dag hände det bara något plötsligt vid uppsittning för en utetur i det vackra vårvädret, hon fick fullständigt spader.

Jag var ensam hemma och hästen for runt som en durasellkanin på gårdsplan hoppades och bockandes och skulle bara ha av mig!

Jag var precis i valet och kvalet om att kasta mig av då hästen far ner för slänten samtidigt bockandes som en rodeohäst och kastar av mig så jag far som en jojo upp i luften och far upp och landar med ryggen rätt i stolpen där vi binder upp hästarna, studsar och ramlar i backen slår i huvudet i en sten och svimmar.


Vaknar och ser bara stjärnor, mår gvetsvis jätteilla och gråter och hulkar, trodde min sista stund var kommen.


Jag repade mig dock och var väl egentligen mest orolig för hästen , alla möjliga kontoller togs vid över en rad år, men vi hittade egentligen inget fel på hästen utan att den hade  lynnesfel som kunde härförastill tidigare händelser i hästens liv och därmed poppat upp längre fram.


Jag kom över min käraste och det gjorde heller inte mig avskräckt att fortsätta och hästar har ju alltid betytt väldigt mycket för mig.

Mamma suckar ju än idag, men jag skulle aldrig för mitt liv kunna tänka mig ett liv utan djur.

  


Mina bästa arbetskamrater består ju idag av  hästarna och livet med att berika andra människors liv med glädje i att vara i naturen tillsammans med hästarna är guld värt, att få vara del i att se andra människor lära sig och kanske även att vara med om att få barn och ungdomar att få ett brinnande intresse i en sport som idag utgör den andra största efter fotbollen  i världen och därmed kanske också förhindras i att komma in i brott och droger som tyvärr lockar många in i fördärvet idag, ge dem en meningsfull tillvaro på fritiden  med stallkompisar och aktiviteter, det är det som för mig gör det värt att varje morgon gå upp klocan 05.00, jobba 12 månader om året,att jobba alla dagar i veckan till sent på kvällen, att jobba ute i regn och rusk och kyla.

Bära tungt och jobba hårt.

Det är det som driver en vidare, att se hästarna njuta i naturen att höra deras gnägg på morgonen, att se rimfrosten ligga i deras tjocka pälsar, att höra de stillsamma mumsandet av hö, att se fölen födas på vårkanten och se dem växa upp på stora ytor och leka tillsamans.

Att njuta av framgångarna tillsammans med Magni..

  



Att ha hästarna som en del i sin vardag...

  

Att dela mina arbetskamrater med min familj...

  

Det! ... är det som gör livet värt att leva!!

Carpe diem/MadkullaPaula 

(Ta vara på dagen)

Fråga mig

73 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards